Vecka 4 Dag 3
Dagarna svischar fram. Vi kör vår matteplanering, en liten insats då och då.
Idag höll vi en helt igenom lyckad lektion i engelska. Eleverna verkar tycka om engelska för det finns en viss arbetsvilja hos dem. Fast man vet aldrig riktigt vad det beror på, om man bara lyckades pricka in en tidpunkt då många var i fin arbetsform? Ibland går det ju knappt att genomföra en lektion. Som häromdagen då det bara var att inse att INGEN ville jobba, alla var rastlösa, sprang omkring i klassrummet, surrade och gjorde allt annat än att jobba. Då bröt handledaren allt arbete och satt och pratade med dem om dagen och vad de varit med om på fm då de besökt den högstadieskola de ska börja på till hösten.
Det är både intressant och frustrerande att göra praktik på denna skola med så många problematiska situationer. Det är många elever med olika mer eller mindre stora behov. I den klass jag är mest är det många oroliga själar även om inte alla har problem med kunskapsmålen. Några har riktigt svåra problem att nå upp till de krav som finns, och det är mycket frustrerande att se dem leka bort hela sin skolgång. De är inte intresserade av att lära sig och har så stor tröskel att börja arbeta att de sällan kliver över den. Trots att man gör allt i sin makt för att hjälpa dem vill de inte ens försöka. Det är en mycket besvärlig sits att som lärare behöva lämna dessa barn åt sitt öde. De kan ha förmågan men det vet man inte riktigt då de inte fått det stöd de behövt i den tid de behövde det. Det går inte att låta bli att fundera över hur det KUNDE ha varit för dem om de fått all den hjälp som de behövt. Nu vet man inte riktigt om de verkligen saknar förmåga eller om de bara inte fått en fair chans. Som sagt frustrerande!
Idag höll vi en helt igenom lyckad lektion i engelska. Eleverna verkar tycka om engelska för det finns en viss arbetsvilja hos dem. Fast man vet aldrig riktigt vad det beror på, om man bara lyckades pricka in en tidpunkt då många var i fin arbetsform? Ibland går det ju knappt att genomföra en lektion. Som häromdagen då det bara var att inse att INGEN ville jobba, alla var rastlösa, sprang omkring i klassrummet, surrade och gjorde allt annat än att jobba. Då bröt handledaren allt arbete och satt och pratade med dem om dagen och vad de varit med om på fm då de besökt den högstadieskola de ska börja på till hösten.
Det är både intressant och frustrerande att göra praktik på denna skola med så många problematiska situationer. Det är många elever med olika mer eller mindre stora behov. I den klass jag är mest är det många oroliga själar även om inte alla har problem med kunskapsmålen. Några har riktigt svåra problem att nå upp till de krav som finns, och det är mycket frustrerande att se dem leka bort hela sin skolgång. De är inte intresserade av att lära sig och har så stor tröskel att börja arbeta att de sällan kliver över den. Trots att man gör allt i sin makt för att hjälpa dem vill de inte ens försöka. Det är en mycket besvärlig sits att som lärare behöva lämna dessa barn åt sitt öde. De kan ha förmågan men det vet man inte riktigt då de inte fått det stöd de behövt i den tid de behövde det. Det går inte att låta bli att fundera över hur det KUNDE ha varit för dem om de fått all den hjälp som de behövt. Nu vet man inte riktigt om de verkligen saknar förmåga eller om de bara inte fått en fair chans. Som sagt frustrerande!
Kommentarer
Skicka en kommentar